|
PATRICIA PAGE & THE PROPHETS: fre 25/2 2005
på "Klubb Dalheimer", Dalheimers Hus, Göteborg.
Lite Folkets Hus-varning på lokalen minst sagt, men
det är smarriga tacos på buffén och spänd
förväntan i luften (klart bättre än tvärtom).
Inte vilket gig som helst: nu ska en liveplatta spelas in!
Och visst ser det aningen stelt ut på scenen när
man sparkar igång "Yellow Moon". Men PPP har
bra flyt, PP är strålande, och i höjd med
Bygren och "Why Did You Do It" är det tjockt
på dansgolvet och de blå och röda strålkastarna
blänker i mässingsblåset. Gott med lite extra
stratosfärtrumpet. The Rascals summer-of-love-hit "Groovin'"
sitter som en smäck i PP:s granna version, Pilen spelar
troget sitt fräcka wahwahsolo i "Move On Up"
och när "Rock Steady" avslutar första
halvlek är matchen redan avgjord. Dansgolvet kokar och
PP är drottning och fyrar av bländande leenden åt
alla håll och lovar att inte prata snusk för det
är ungdomar närvarande. Schysst.
En stötig "Let Me Be Your Love Maker" drar
igång andra halvlek och Pilen spelar giftigt nasal Tele.
PP skönsjunger "Spotlight" bara sååå
vackert: de grånade ungdomarna blundar och dansar tryckare.
"It Should Have Been Me" smyger igång och
så plötsligt bränner Pilen av ett långt
grymmesolo med slide. Kan bli historiskt (1). Bygren
bygger upp Sopranotemat med elak monolog och kompet svarar
med beatet av en stångjärnshammare. Och så
extranummer och vad vi alla hoppats på: Grobbans smått
obligatoriska trumsolo. Kan bli historiskt (2). En läcker
ballad som chill-out och det är slut. Perfekt ljudbild,
svettigt lir, PP:s gyllene stämma och allt. PPP går
vidare till final - teckna er redan NU för plattan.
Christer (2022-02-27)
Nyhet – PPP i miniformat
PPP finns numera även i en nedbantad konstellation
(med sång, gitarr, bas och trummor) för de mindre
scenerna.
Repertoaren är soft – baserad på en blandning
av Etta
James, Marvin Gaye, Aretha Franklin, The Meters m.m
Premiär 27/4 på Restaurang Linnés Kök
& Bar.
Christer & Vanja var där med penna och kamera. (Se
nedan)
PATRICIA PAGE,
PILEN, GIAN & GROBBAN:
ons 27/10-04 på Restaurang
Linnés Kök & Bar, Göteborg
Patricia Page sång, Henrik "Pilen" Pilquist
gitarr, Gian Kündig bas, Thomas "Grobban" Persson
trummor.
Samtliga från Patricia Page & The Prophets.
Två tryggt gungande Bob Marley-låtar öppnade
setet när vi dök upp. Lirade av ett miniPPP: en
vispbeväpnad Grobban bakom ett glittrande och slimmat
trumset, Gian & Pilen fredligt sittande på varsin
pall, och så PP - ja hon var faktiskt precis som vanligt.
Och det var sånglistan ofta också. "Ride
Your Pony" (fräcka slingor gränsande till chicken'
pickin' från Pilen), "What's Going On" (och
där levererade Gian ett gott solobreak), "Why Did
You Do It" (dedicerad till Bygren förstås
- han gör den både i PPP och egna bandet. Flott
gitarr igen!),
"It Should Have Been Me", "The Weight",
"Chain Of Fools" (läckert gitarrsolo med inslängt
citat från "Honky Tonk Women") och så
"Down In Hollywood".
Men också ett par tre nya låtar att bocka av.
Dels två avsedda att adderas till PPPs lugnare del av
repertoaren: "Handbags And Gladrags" skriven av
Manfred Manns vokalist Mike d'Abo och "It's Not The Spotlight"
ur Manhattan Transfers sångbok. Väl valda tillskott
båda två. Och så bluesklassikern "Stormy
Monday" som bör höra hemma i mappen för
redan legendariska supergruppen RŸNO
- ett bluesprojekt. Har aldrig hört Patricia sjunga en
ren slowblues tidigare. Det gjorde hon förstås
totalt övertygande -
och Pilens två gnistrande solochorus höjde kvaliteten
ett snäpp till.
En annorlunda kväll med PPPs musiker: ett klart mer
laidback stuk och en glesare ljudbild som gav massor med utrymme
för Patricias mäktiga röst och Pilens fantasifulla
gitarrspel. Kvartettformatet funkade faktiskt perfekt
(Bygren kunde lugnt mumsa vidare på sin pizza och nicka
godkännande) utan att vara besvärande sönderrepeterat.
Ett miniPPP att placeras på miniscener.
Smart drag från marknadsföringschefen!
PATRICIA
PAGE
& THE PROPHETS:
Lörd 31/1-04 Nefertiti, Göteborg
Framgång i showbusiness lär ofta bero på
att vara rätt band på rätt ställe med
rätt publik. I lördags natt var allt rätt för
PPP. Nefs publik av unga & vackra nattdjur dansade, hoppade,
tjoade, applåderade. Den här gången var det
"på riktigt". Två pusselbitar som ytterligare
bidrog till lyftet och gjorde soundet ännu mera "sweet
soul": Gians körsång och förstärkningen
med Kristina Lidell på trumpet. Mer av båda sorterna,
snälla profeter!
PATRICIA PAGE & THE PROPHETS:
fre 1/8-03 'Blomstermåla', Värdshuset i Särö,
Göteborg
Äger varken seglarskor eller Mercedes, men för PPP:s
skull begav jag mig ändå ut till denna strandnära
krog. Den bästa PPP-gig jag någonsin upplevt: Tre
set med röjig och vilt dansant soul & funk. Bandet
visade upp ett kollektivt svettigt solvargsgrin och Gian &
Pilen utväxlade elegant gitarr- och högerbenskoreografi.
Icke ett öga var torrt, så icke heller en armhåla.
Publiken fick raskt på sig både partyhatten och
dansskon och en sak blev glasklar: Vill man ha bra partymusik
en festkväll anbefalles bokning av detta band!
PATRICIA
PAGE & THE PROPHETS:
ons 24/9-03 Dojan, Göteborg
Grand Opening för den nya soulklubben: "Soulpranos"
som Dojan lovar ska bli "Göteborgs nya oas för
soul- och funkälskande". Och jag tänker inte
säga emot! Onsdagskvällen blev ett myller av folk,
glada vibbar, kul vinyl (inte Absolut Soul Vol. 23) och så
live funky music med ett av mina favveband: PPP.
Övertygande gig musikaliskt - men också estetiskt.
Gian & Pilen hade kvällen till ära stajlat
om sig på temat "snille & smak i dansbandssvängen".
Respekt!
Förvånad röst ur vimlet: "Wow, är
det så här på Dojan nuförtiden? Jag
trodde det bara var coverband och sånt". Själv
har jag inte varit på Dojan sen 80-talet när amerikanska
bluesband på turné mellanlandade där. Och
vad jag minns har Dojan aldrig figurerat i min Kalender! Nu
lär det bli annorlunda: live soul utlovad varje onsdag.
Motorsågsmassakern.
Sön 13/4-03 var det äntligen premiär-gig på
stamkrogen Jazzå med många "musikpoliser"
med nyservade motorsågar på plats...
Eller som "Bengan"
Blomgren uttryckte det när Bygren gjorde ledmotivet
till Sopranos.
"Nu börjar faanskapet att rappa också"
Christer
Fridhammar skrev:
sön 13/4-03 på Jazzå var ännu en triumf
för bandet. Återigen lysande, den här gången
med en välförtjänt STOR publik (skylten FULLSATT
dök nästan genast upp på ytterdörren).
Och alla jublade. En fotnot: denna gång kom Gunnels
tenorsax fram suveränt fint i ljudmixen, mycket mäktigare
än sist, mycket maffigare ton. Åsså "Street
Life" som klockrent extranummer. Grobban log euforiskt
bakom trummorna. Alla svettades, alla log, alla gungade med.
Vilken kväll!!!
PPP tackar Christer för de fina orden. Fridhammar borde
ha fri bar på alla ställen i GBG som kör liveband,
med tanke på det jobb han lägger ner på spelkalender
recensioner m.m. Hans sajt är alltid väl uppdaterad
på vad som händer på musikfronten i GBG med
omnejd och det gynnar ju alla. Kolla på: >>>
Dan Helgesen´s tankar och funderingar över ett
par öl
på Jeffery´s dec -04
|